Har varit lite ledsen över att det tog slut mellan mig och killen men jag har bestämt mig för att jag inte ska kutta mig för honom. Tjejer som skär sig för nån kille är bara irriterande. De gör det bara för att killen ska märka de och få så jävla mycket skuldkänslor så han kommer tillbacka. Men så vill inte jag bli.

Livet är för kort för att spela allt säkert jag vill ha lite kul ju. Kryddaupp vardagen. Därför tänkte jag träffa nån nittonårig kille jag träffa på en chatt snart. Haha det låter som de dålig ide va? Fast de skulle säkert bli kul om inte han totalt våldtar mig fast vi får väl se vad som händer.

hade två skumma drömmar ena var mardröm och den andra var en önskedröm.

Jag vaknade med ett ryck vid sex tiden imorse. Jag hade drömt att jag var på min gamla skola i idrotshalen med min gamla klass och min gamla lärare (Carina).

Carina sa att vi skulle göra en indisk dans så alla började dansa och vifta med armarna.Då upptäckte jag att jag hade t-shirt på mig och plåstrarna jag brukar har på mina sår för att de inte ska synas så mycket var borta. Jag blev lite orolig att nån skulle se men jag sket i de och började dansa med alla andra. Carina tittade på mig. Sen gick en kille fram till mig med ett brev han sa att den var från Carina. Brevet var täckt av blod och jag förstod att det var mitt blod. Jag sprang ut från gympasalen och grät sen vaknade jag.

Och den andra drömmen var att jag och killen strulade och allt var jätte romantiskt.

Den drömmen var nog värst för jag vet att den inte kommer bli san. :,(

Inatt fick jag en sån jävla ångest och skar mig igen. Det händes som att rakhyveln inte kunde skära tillräkligt djupt som att det inte gjorde tillräkligt ont. Varför gör jag såhär? Har jag blivit galen? Det är väl bara galna människor som skadar sig själv. Men det känns så bra sekunderna efter jag gjort de som en massa ångest försvinner.

Vad fan håller jag på med?

Måste sluta nu innan det är försent!

Jag vet inte vad som har hänt mig?

Jag har varit riktigt nere under några år fast jag lyckades komma ur det för ett tag sen och jag har varit lycklig... de senaste månaderna. Men nu börjar jag känna mig nere igen. Hoppas jag bara är höstdeppig.

Men ifall det bli nått djupt och jobbigt typ som att jag börjar bli deprimerad igen så ska jag söka hjälp direkt! De bestämde jag mig för länge sen. Jag var korkad som ljög för alla när jag egentligen var riktigt självmordsbenägen. Allt skulle nog ha blivit mycket bättre om jag hade sagt till nån.

När jag tänker på de så fattade jag inte vilken skit jag var i fören jag kom ur den. Många som mått dåligt länge tror jag inte inser ur dåligt de mår för dem är det nått normalt nått man tror alla känner. Det trodde i alla fall jag..

Jag har varit lite febrig och halvsjuk ett tag nu så jag har inte gått till skolan på hela veckan.
Jag vet inte ifall det var febern eller så fast jag har kommit in ganska djupa tankar det senaste dagarna.
Vad är meningen med livet?
Den frågan har jag alltid svarat lite halft oseriöst fast vad är meningen?
Livet kan vara så kul fast spelar det någon roll om man har levt ett bra liv när man väl är död?
Man kan väl inte känna nått då eller?
Och varför gör man alla idiotiska saker? Är det för att sätta lite krydda på livet? För att få lite spänning? Eller är de bara så att man vill passa in.
Det finns så många som gör hemska grejer bara för att det är meningen att man ska va på ett visst sätt. Alla tjejer i Sverige som svälter sig själva för att det är meningen att man ska vara smal. Eller alla som slår ner varandra på stan för att det är meningen att man ska vara stark och modig.
Kan man inte ha ett liv utan sånt?
jag tycker inte att alla ska sitta hemma och ha tråkigt hela dan fast jag försöker komma på vad det är som får oss att fortsätta leva?

hej jag har börja blogga mycket mindre nu och har förlorat ganska många läsare. men jag har varit så himmla trött!!

jag har mått ganska dåligt och slog i botten. så det kunnde bara bli bätter. och så blev det. jag mår mycket bättre än jag någonsin gjort. det känns lite undreligt men jag är nöjd med min kropp fast jag fortfarand står kvar på 54. o jag fattar inte hur jag kunnde komma efter så mycket i skolan. tänkte jojna läxhjälpen i skolan så jag får nått gjort.

fast jag är nöjd med mig min kropp så ska jag ändå gå på en diet i 8 veckor. inte för att jag tycker att jag behöver det men mina vänner tycker så. det har bara gått två dar o de har inte gått så vidare men jag ska skärpa mig.

o pappa tror att jag har vitamin brist för att jag bara äter snabbmat och inge kött så han har köppt en burk med "vitaminer för vegiterianer" . få se om jag blir mycket piggare för jag tänker aldrig mer dricka kaffe. man kommer in i en ondcirkel.